torsdag, januari 28, 2016

Flyttanmälan

Snapchat update
Läget Aidai? Jodå, är relativt sansad med tanke på att jag för tillfället lever i ett flyttkaos. Lådor här och där och en massa onödigt skräp jag lyckats samla på mig. Hujedamej! Men flytten e på slutrakan och jag räknar med att stänga dörren till denna lägenhet på söndag. Vart ska jag flytta då? Jamen, låt mig släppa bomben. Jag flyttar i hus. 3 våningar. Med egen gårdsplan. Det ni.

Dagens låt : Gin Wigmore - "Kill of the night"

fredag, januari 15, 2016

Status en fredag kväll

Vad gör du ikväll?
Det samma vanliga, det jag gör vaarje kväll. Dricker vin förståss. Ensam. En hel flaska.
OKEJ. Skämt åsido. Jag myser i min lägenhet, smuttar på ett glas rött och ska snart göra varma smörgåsar i våffeljärnet. Sen väntar fiiiilm och lite videosamtal med hunken. Ska visa när jag gör smörgåsar i våffeljärnet, that will drive him insane. Djävulskap på högsta nivå! Djiis. Lite tiderna har förändrats sen jag var yngre och skulle go all in me paadipaadi varje helg. Fina tider det oxxå förvisso men tacka vet jag hemmakvällar nuförtiden. 

Hur e vädret då?
Jovars, det har varit så kallt att katterna fryser fast med röven i sandlådan och så har det kommit en hel massa snö också. Mitt vrålåk klarar kylan bra och startar varje morgon. Fina fina bil. Tidigare såg jag en tjej på parkeringen vars bil inte startade och två killar som försökte hjälpa henne och koppla startkablar etc. Det som gick genom min skalle? "That could have been me." Men inte nu längre! (Bara för att jag skrev detta kommer min bil att strejka imorgon.)

JÄTTEKIVA
hoppas ni känner sarkasmen här


Hur är det med fysiken?
Jag har haft ont. I HELA min kropp. Drog igång med crossfit igen och det känns! Träningsvärk x 1000. Utöver det testade jag också på väggklättring i måndags. Jisses va skoj och snacka om att händerna och fingrarna får jobba, pjuuhh! Klättrade upp och ner några gånger och när mannen som säkrade sa att jag skulle klättra upp igen ville jag bara fråga " ursäkta men vet du hur mina fingrar och armar är helt loppu slut och gråter?!". Men det gjorde jag inte. Jag lydde och klättrade upp igen. 

Dagens bästa
Vännen födde en liten prinsessa! Massor med grattis!

söndag, januari 10, 2016

Ledig weekend i hemtrakterna

Heimsjön i vinterskrud

I helgen kan jag stolt meddela att jag varit mera utomhus än inomhus, trots -20 grader! Good one Aidai! Jag har promenerat, skrinnat och känt mig lite småcool när jag och brorsan sladdat omkring på sjön med mitt vrålåk. Eller cool och cool, helt ärligt - jag e fullkomligt värdelös på att åka bil på is. Det gick relativt bra sålänge vi inte fick av antispinnen, men när den var borta...låt oss konstatera att jag i varje kurva bara åkte runt och runt och runt. Resultatet blev att bilen såg ut som en igloo efteråt och att sprickan jag haft över halva framrutan numera sträcker sig över HELA framrutan. High five på den. Men roligt och härligt väder hade vi iallafall och jag har laddat med ny energi inför kommande vecka!

fredag, januari 01, 2016

Jamen Aidai, va gjorde du 2015? Om du kanske skulle skriva en roman om ditt liv? OKEJ.


Ord som jag tycker beskriver mitt 2015 ganska bra är "mod, familj och att växa som person"

För exakt ett år sedan hade jag min första riktiga jobbdag på ambulansen i en stad där jag kände nobody. Jag flyttade ensam i lägenhet och kommer ihåg hur jag satt och samlade mod inför det hela. Tänk om jag inte trivs på jobbet, tänk om jag gör fel, tänk om jag inte hittar några vänner?! Från att ha varit en ganska osäker och blyg person när det kommer till att träffa nya människor så bestämde jag mig för att bli utåtriktad och så in i h*lvete social. Bjuder jag inte till själv så kommer jag vara forever alone.

Och vet ni, det funkade. Modet gav resultat och här sitter jag med en helt ny familj. Så himla häftigt att från att känna noll personer nu stå tillsammans med ett helt nytt gäng av kollegor och vänner jag umgås och håller kontakt med. Personer jag är så tacksam och glad över att jag fått lära känna! Vänner som jag delat dåliga och bra dagar med, vänner som skrattat och peppat när det behövts och vänner som helt enkelt gör det vänner gör för varann, finns där. Som den gången jag stukade foten, två fina människor som skötte allt från ispåsar, morotskaka och skjuts hem (och tillbaka till akuten nästa morgon kl 8!!). Kommer också ihåg en händelse som fick mig att känna att "yes Aidai, det kommer att ordna sig" och det är när en kollega och idag mycket nära vän typ tredje dagen på jobbet kläcker ur sig: 

"Jaha, när har du tänkt bjuda in mig på kaffe så jag får se din lägenhet då?"

Evigt tacksam e jag också över min fina mamma, pappa, lillbrorsa och hunk som står stadigt i både regn och rusk när jag plötsligt beslutat mig för nån ny crazy idé. Att jag valde bort 3 månader i Australien med en god vän för mitt drömjobb va ingen piece of cake och det blev många timmar av grubblande fram och tillbaka. Sen har vi farsan som följde med mig till Laitila för att köpa min första bil och morsan som ser till att ringa och kolla att jag lever och mår bra. Lillbrorsan hälsar på och sover på min soffa och förgyller min dagar med att skicka diverse meddelanden som bara de med extremt bra humor förstår. Och så har vi min hunk. Ett hav och ett jävla universitet (sorry mannen, kunskap e bra) må skilja oss ifrån varann samt tider då det känns bättre och tider då det hela känns pyton. Ändå håller vi ihop. Det tycker jag e lite helt MEGA awesome faktiskt. Se bara på Phil och Claire i Modern Famliy, där har ni hunken och mig i ett nötskal.

Att växa som person då? Det tror jag ALLA gör som börjar jobba som sjukskötare under sitt första år. För att inte tala om alla år framför. Jag kan helt ärligt säga att det är förjävligt ibland. För det är helt omöjligt att kunna ALLT utan den minsta erfarenhet. Därför gör man fel ibland. Och därför lär man sig av sina misstag och gör inte samma fel en gång till. Jag har gjort mina fel, bedömt situationer fel och sagt fel saker åt fel personer. Och tro mig, jag har fått min dos av kritik och elaka kommentarer detta år. En del jag förtjänat och en del jag inte anser mig förtjäna. Sagt och gjort.
 
I detta skede anser jag att folk har två alternativ. Antingen gräver man ner sig och tycker man e världens sämsta sjuksköterska samtidigt som man filar på ett nytt CV. Eller så tar man emot kritiken och funderar, "e kritiken något som faktiskt beror på mig eller bara något nån random person sagt utan grund?" Beror det på mig så ordnar jag upp det jag gjort fel, ber om ursäkt och lär mig att inte göra samma misstag nästa gång. Har man gjort fel så står man för det. Är det bara en elak kommentar av en människa som glömt hur det själv var att vara ny eller någon som bara försöker trycka ner mig, varsågod, feel free att växa upp och begrunda din kommentar, för jag bryr mig inte. Ett av det viktigaste jag alltid vill komma ihåg som sjuksköterska e att aldrig trycka ner någon som gjort fel, e osäker eller är ny inom vården. Varför det, när man e ett team och kan ge en klapp på axeln istället? Det är ofta tufft nog som det är redan.

Nu låter det som om jag endast gjort en massa fel under mitt första år som sjuksköterska, eh, nej hörröni, fel har jag gjort men mycket bra också! Alla de gånger en patient eller anhörig varit tacksam för det jag gjort känns otroligt bra. Man ser det i ögonen på folk tycker jag. För att inte nämna de gånger någon griper tag i din hand för trygghet eller de gånger man kunnat ge en kram när det varit tufft. Och situationerna där allting flyter på, kollegan vet vad som ska göras, jag vet vad som ska göras och allting bara går som på räls, då växer självkänslan! Lite bojaaah över det hela! Sist men inte minst så måste jag erkänna att variationen gör det hela så spännande och lärorikt. Och de sjuka situationerna man hamnar i. Man vet aldrig vad man möter. Ena stunden sitter man och käkar nudlar på stationen och i nästa stund sitter man på vinden hos någon som inte klarar av att gå. Deras katt tuggar på vårdredskapen och man funderar hur i helsike man ska få ner patienten i den minimala krokiga trappan från stenåldern. I dessa stunder brukar jag också fundera på varför folk fortfarande diggar att ha sovrum och typ dusch på andra våningen? Liksom, vet ni hur krånligt det är att få ner er sen? Just saying.

Tack för ett mycket givande och lärorikt år 2015. 
Nu kör vi 2016 med alla dess utmaningar och happy moments!

Ps. Avslutningen. Ouu majj gaad. Ursäkta. Sa ni "kliché"? ;)